“Julafton är en konstig dag, tycker jag. Man bara går och väntar hela dan. Gunnar och jag smög oss in i salen och klämde på paketen i klädkorgen, där alla julklapparna låg.” Nu ska du få höra om en jul för länge sedan, närmare bestämt julen 1913, när Astrid Lindgren bara var sex år gammal. Det här är en berättelse om när Astrid fick följa med pappa ut i skogen för att hugga ner en julgran, det var snö ända upp till knäna och det var tungt att vandra på den mörka, smala skogsstigen. Men granen var så fin och den blev ännu tjusigare när hon, pappa och Gunnar hade klätt den nästa dag.
